Att ankra är en grundläggande del av sjösäkerheten. Rätt ankare kan vara skillnaden mellan en lugn natts sömn och en stressfylld situation. Den här artikeln guidar dig genom processen att välja rätt ankare för just din segelbåt och dina behov.
Båtens egenskaper och dina behov
Innan du börjar titta på olika ankartyper är det viktigt att du förstår din båts specifika egenskaper och dina seglingsvanor. Båtens storlek, vikt (deplacement) och överbyggnad är avgörande faktorer. En större och tyngre båt, eller en båt med mycket vindfång, kräver ett kraftigare ankare. Fundera också över var du oftast seglar och vilka typer av havsbottnar du brukar ankra på. Är det grunda vikar med sandbotten, eller djupa fjordar med klippor och lera? Dina vanligaste ankringsplatser påverkar vilken typ av ankare som är bäst lämpad. Det kan vara bra att ha flera olika ankartyper, speciellt för större segelbåtar, vilket ger flexibilitet att anpassa ankarvalet efter varierande bottenförhållanden. Detta bekräftas av information från Praktiskt Båtägande.
Olika ankartyper och deras egenskaper
Det finns en mängd olika ankartyper, var och en med sina egna styrkor och svagheter. Här är en genomgång av de vanligaste, och några lite ovanligare, typerna.
Plogankare
Plogankare, som Delta, CQR, Rocna, Spade och Wasi Bügel, är utformade för att gräva ner sig i botten likt en plog. De fungerar generellt bra på de flesta bottnar, såsom sand, lera och grus. Rocna och Spade är exempel på ”nya generationens” plogankare med en båge som hjälper ankaret att vända rätt och gräva ner sig snabbt. Även Delta-ankaret räknas till de modernare plogankarna och beskrivs av Yachting Monthly som ofta mer effektivt än äldre konstruktioner som CQR. Dessa modernare ankare har ofta en tyngre spets som underlättar nedgrävningen.
Kloankare (Bruce)
Det genuina Bruce-ankaret, ett slags kloankare, är känt för att sätta sig snabbt och fungera väl i många olika bottentyper, framförallt mjuka bottnar som sand och lera. Det sades också kunna få fäste på stenbotten. Svenska Kryssarklubben påpekar dock att originaltillverkningen upphört och att det nu finns många kopior av varierande kvalitet på marknaden. Välj om möjligt ett begagnat original eller en kopia av hög kvalitet.
Flatankare (Danforth, Fortress)
Flatankare, som Danforth och Fortress, är lätta och har en stor yta i förhållande till sin vikt. De är mycket effektiva i mjuka till medelhårda bottnar som sand och dy, tack vare de breda flyn som ger bra grepp. Deras begränsning ligger i att de kan ha svårt att få fäste i hårda bottnar och är mindre pålitliga vid vindkantring. Fortress, tillverkat i aluminium, är ett populärt val som extraankare/reservankare på grund av sin låga vikt och höga hållfasthet.
Tallriksankare och dragg
Tallriksankare (även kallat plätt) rekommenderas sällan som huvudankare för segelbåtar, men kan fungera för tillfällig ankring under dagtid i lugna förhållanden, enligt Alandia. En dragg är användbar för att bärga tappade föremål, eller som ett lätt, hopfällbart ankare för jollar, vilket nämns av DagensBåtliv.se.
Ankare för permanent förtöjning
För permanent förtöjning, som vid en boj, används ofta speciella ankare som är utformade för att gräva ner sig djupt och ge ett mycket säkert fäste över tid. Exempel på dessa är svampankare (mushroom) som fungerar bäst i mjuk lera eller silt. Dessa är dock inte lämpliga som vanliga ankare för segelbåtar.
Välja rätt storlek
En vanlig fråga är hur stort ankare man behöver. En tumregel, som nämns av Alandia, är att addera båtens längd i meter, bredd i meter och vikt i ton. Summan ger en indikation på lämplig ankarvikt i kilo. För en 9 meter lång segelbåt som väger 4 ton och är 3 meter bred, skulle detta innebära 9 + 3 + 4 = 16 kg. Det är dock viktigt att komma ihåg att detta bara är en grov uppskattning. Tillverkarnas rekommendationstabeller, som ofta baseras på båtens längd, ger en bättre vägledning, men det är ofta klokt att gå upp en storlek, speciellt om du seglar i utsatta områden eller ofta ankrar på svaj. Ett något tyngre ankare ger ökad trygghet.
Ankringsplats och bottenförhållanden
Valet av ankarplats är minst lika viktigt som valet av ankare. En skyddad vik med sandbotten är idealiskt, men verkligheten bjuder ofta på annat. Titta noga på sjökortet för information om bottentyp och djup. Undvik branta undervattenssluttningar där ankaret kan ha svårt att få fäste och riskerar att börja kana. Undvik också områden med mycket sjögräs, där ankaret kan ha svårt att tränga igenom och få ett ordentligt grepp. Sailing Today betonar vikten av att förstå havsbottnens beskaffenhet. Ljusare partier i vattnet kan indikera sandbotten, medan mörkare partier kan tyda på sjögräs eller sten. Var också uppmärksam på tidvatten och strömmar, som kan påverka ankringens säkerhet.
Material
Ankare tillverkas oftast i galvaniserat stål, rostfritt stål eller aluminium. Alla dessa material har för- och nackdelar.
Galvaniserat stål
Galvaniserat stål är det vanligaste och mest prisvärda. Det är starkt och relativt motståndskraftigt mot korrosion. Nackdelen är att galvaniseringen kan nötas bort med tiden, vilket leder till rost.
Rostfritt stål
Rostfritt stål är dyrare, men elegant och mycket motståndskraftigt mot korrosion. Det kräver också mindre underhåll. Vissa rostfria legeringar kan dock vara sprödare än galvaniserat stål.
Aluminium
Aluminiumankare, som Fortress, är lätta i förhållande till sin hållfasthet. Detta gör dem perfekta som reservankare, eller för mindre båtar. De är dock dyrare och kanske inte lika lämpliga som huvudankare för större båtar i krävande förhållanden. West Marine beskriver fördelarna med aluminium-magnesiumlegeringar i lättviktsankare.
Ankarlina och kätting
Ett ankare fungerar inte optimalt utan en bra ankarlina eller kätting. En generell regel, som nämns i flera av källorna, är att ha minst 4-6 gånger vattendjupet i ankarlängd, men gärna mer, speciellt i hårt väder. Ankrar du på 5 meters djup bör du alltså ha minst 20-30 meter lina eller kätting ute, men gärna uppemot 50 meter för extra säkerhet. Kätting är att föredra för segelbåtar, eftersom den ger extra tyngd och skyddar linan mot nötning. En vanlig kombination är kätting närmast ankaret (ca 5-6 meter) och lina resten. Bra material för ankarlinan är polyester eller polyamid (multiplait nylon), som båda sjunker och har god fjädring. Polyamid (nylon) har bättre elasticitet och trasslar mindre. Hjertmans rekommenderar en ankarsvirvel, speciellt vid ankarspel, för att undvika tvinning.
Ankringsteknik steg för steg
Att välja rätt ankare och utrustning är bara halva jobbet. Här är en steg-för-steg-guide till säker ankring:
- Förberedelser: Välj ankarplats med omsorg. Kontrollera sjökortet, bedöm vind och ström, och ta hänsyn till andra båtar.
- Ankring: Kör långsamt upp mot vinden (eller strömmen) till den plats där du vill att ankaret ska ligga. Släpp ankaret försiktigt. Låt båten driva bakåt medan du matar ut kätting/lina. Undvik att släppa ut all kätting/lina på en gång.
- Sätta ankaret: När du har tillräckligt med kätting/lina ute (minst 4-6 gånger djupet), backa försiktigt med motorn för att låta ankaret gräva ner sig ordentligt.
- Kontroll: Kontrollera att ankaret håller genom att fortsätta backa med motorn på lågt varvtal. Använd gärna riktmärken på land för att se om båten rör sig. Ett tips är att använda en ankarvakt (ankaralarm) på din plotter eller mobiltelefon, som varnar om båten börjar driva.
- Under ankring: Var uppmärksam på förändringar i vind och ström. Kontrollera ankringen regelbundet, speciellt vid väderomslag.
- Lätta ankar: Kör försiktigt framåt mot ankaret medan du tar in kätting/lina. När ankaret lossnar, ta upp det och rengör det.
Vanliga misstag vid ankring
Även erfarna seglare gör misstag. Här är några vanliga fallgropar:
- För kort ankarlina/kätting. Snåla inte med längden – det ger sämre fäste och ökad risk för att ankaret släpper.
- Felaktig bedömning av bottenförhållanden. Att inte kontrollera sjökortet ordentligt, eller att förlita sig enbart på vattnets färg, kan leda till att ankaret inte får fäste.
- Att inte sätta ankaret ordentligt. Att bara släppa ankaret och hoppas på det bästa är inte tillräckligt. Backa med motorn för att säkerställa att det gräver ner sig.
- Att inte ta hänsyn till vind- och strömförändringar. Var beredd på att vädret kan ändras och att ankringen kan behöva justeras.
- Att förlita sig enbart på GPS och plotter. Använd även visuella riktmärken på land för att kontrollera att ankaret håller.
Slutsats
Att välja rätt ankare och behärska ankringstekniken är en viktig del av förberedelserna inför en seglats. Genom att noga överväga din båts egenskaper, de förhållanden du oftast seglar i, och de olika ankartypernas för- och nackdelar, kan du göra ett välgrundat val. Kom ihåg att övning ger färdighet. Prova dig fram i olika förhållanden och lär av dina erfarenheter. Ett välvalt och korrekt använt ankare, tillsammans med god kunskap om ankring, ger trygghet och bidrar till en säkrare och mer avkopplande segling.